Kolik

Det är tufft jag ska inte ljuga, man är helt slut och vissa dagar känner man att man inte orkar mer. Man gråter sig igenom dagarna nu, av ren utmattning och dåligt samvete. Jag tror inte ni förstår som själva inte har haft barn med kolik. Man känner sig så jävla maktlös, ensam och totalt värdelös. Jason skriker i flera timmar så det slår lock i öronen på oss. Han skriker tills han blir helt lila i ansiktet och kippar efter andan och så börjar det om. Det är värst på nätterna men det pågår ju på dagarna och kvällarna också. Absolut finns det stunder på dagen ibland i 5 minuter som han är lugn och glad. Det jobbiga är att man inte tar vara på dom 5 minuterna längre utan man tänker bara "snart börjar det igen" man är på spänn hela tiden. Vad jag än skriver, hur jag än försöker förklara så förstår ni inte om ni inte själva haft en kolikbebis. Jag känner mig inlåst och ensam till och från, jag vill träffa er, men jag kan inte, orkar inte! Det skulle inte ni heller göra. Ibland önskar jag att det fanns en mamma där ute som man kunde skriva till som har det som vi har. Kanske bara en enda mening "nu börjar det igen" "nu orkar jag inte mer". Alltså bara att få skriva ut dom orden till någon som förstår är så in i helvetes skönt för stunden. 
Den här bubblan nästan alla har med sina bebisar och den här mysiga första tiden, den fick aldrig vi. Det är så sorgligt att vi aldrig kan se tillbaka på den första tiden som mysig. Alla bekymmersfria barn som sover gott om nätterna och utan magknip ni förstår nog inte hur bra ni har det. 


Jason

 
 
 
 

Du är hela min värld älskling! Jag kommer göra ALLT för dig 😍


Att sluta amma

Det här var verkligen svårare än vad jag någonsin kunnat föreställa mig. En del av er tycker säkert att mitt problem är jätte töntigt eller att jag är egoistisk som tänker såhär, men just nu struntar jag i det för jag behöver lätta på hjärtat och få ur mina känslor. 
Jag mår skit dåligt av att sluta amma även att han får ont i magen. Jag gör bra- och sämre- listor varje dag i mitt huvud för att inte må lika dåligt. Jag har bara ammat i tre månader och jag vet att ni där ute som ammar i år och månader har det betydligt jobbigare med att sluta, ni är otroligt fantastiska måste jag säga! 
Jag har bara ammat tre månader och jag är så jävla ledsen över att sluta nu och tycker det här är skit jobbigt, jag känner mig inte klar än. En av anledningarna varför det är jobbigt är för att Jason har svårt för att ta den här ena flaskan som minskar hans kolik. De andra flaskorna är lättare men då får vi höra skrik från morgon till natt pågrund av att han har så ont i magen. Den här andra flaskan minskar skriken och magont men tar en och en halvtimma att få han äta som han ska, varenda gång är det såhär. När Jason var hungrig så tog man bara fram bröstet innan liksom och han åt som han skulle MEN han fick ont i magen dygnet runt och inget hjälpte. Inte ens vagnen tillslut..och inte att sluta med mjölk heller för om jag inte nämnt det tidigare så är Jason mjölkprotein allergiker också. Jason har en speciell ersättning också som inte är som andra ersättningar. Den måste ätas direkt när man gjort den och kan ni tänka er hur många flaskor man får göra om och hålla på när det tar en och en halvtimma ibland att få i sig så mycket han behöver? Om bara Jason äter 30 ml på en timma exempelvis (förstår ni hur lång tid det tar då?" Men ja då blir han såklart hungrig rätt fort igen och då kan man inte gå ut med han, för då kan jag inte ta med ersättningen i väskan för han måste äta den direkt när man gjort den, plus att det tar sån tid att äta som jag skrev ovan. Man vågar inte gå hem till någon riktigt än heller pågrund av Jasons magont på dagarna. Så ledsen att jag behövt tacka nej till dom här bebisträffarna med alla tjejer som också fått sina bebisar. Hade varit så trevligt att kunna vara med. 
Som ni förstår har vi en väldigt jobbig period just nu. Sen mår jag ju dåligt över att sluta amma för det känns som Jason och jag förlorat vår mysiga stund, vårat speciella band, som bara han och jag har..som att han kommer glömma mig nu. 
Önskar att våran lilla pojke mår bra snart! Vi har börjat med några nya droppar som vi ska ge honom i 30 dagar, det hoppas vi ska hjälpa. 


Fredag

På onsdag nästa vecka är det sista dagen med penicillinet sen ska Jasons mage förhoppningsvis bli bättre och förhoppningsvis har Jason en mycket piggare mamma och pappa. Så fort jag sitter stilla i lugn och ro så somnar jag typ sittandes 😅. Förstår ni hur trött jag är då?Men idag fick jag följa med familjen Dutra/Jepsen till Espressohouse och ta en behövlig kaffe. Det är så mysigt att få umgås med er 3😍 Även att det bara var en kortis så behövdes den timman ❤️. Det är så skönt då Jason älskar vagnen och somnar i den så fort jag lägger honom där. Vi har testat att ha vagnen i lägenheten för att se om han sover då men det gör han tyvärr inte😬. Han behöver det där guppet utomhus 😅. Vi skulle haft stora trösklar hemma som jag kunde ha dragit vagnen på fram och tillbaka. Däremot har han börjat somna när jag sätter honom i babyskyddet hemma och får han att tro att vi ska ut och åka bil 🤔. Ibland känns det som att koliken aldrig kommer försvinna men det vet vi ju att den gör😔. Sen hoppas vi ju att det ska bli lite bättre när jag slutat äta antibiotika. 
Alltså jag måste berätta om igår kväll när jag ammade Jason och Jonas pratade om något som var så roligt att jag fick världens skrattanfall och inte kunde sluta skratta. Då tog Jason bort munnen från bröstet och tittade upp på mig och sen började han skratta😂. Alltså det värmde i hela mitt hjärta han var såååå söt! Det kändes som att vi satt ihop på något sätt. Han såg mig ju inte skratta först utan han hörde det bara och så började han skratta också 🙈. Jag blev så glad för hans skull att jag både skrattade och grät sen. Det var så skönt att se honom glad för en gångs skull, då han är så ledsen annars och haft så ont hela tiden så himla länge nu. ÅH MIN ÄLSKLING!!😍
Igår unnade jag mig ett par nya Nikeskor som jag velat haft ett bra tag. Jason har ju likadana som mig så det är klart vi ska matcha varandra 💁🏻. 


Mjölkstockning och antibiotika

Idag har vi varit på sjukhuset för andra dagen i rad då jag åkt på en rejäl mjölkstockning i båda brösten. Ska få gå dit i en hel vecka till och börja med för att pumpa och massera ut alla knölar. Dom säger att det beror på amningsnappen så det är inte att jag varit ute i blåsten eller så. Jäkla skit också..jag vill bara att dessa tråkigheter ska vara över så vi kan få njuta för en gångs skull 😔 det har varit väldigt mycket nu. Vi kämpar även på med att amma utan nappen och det fungerar faktiskt överraskande bra. Det gör ju dock ont när vi ammar eftersom att jag har väldigt mycket knölar här och där. Jag går dessutom på antibiotika igen pågrund av det här så nu har lillens mage börjat bråka med honom igen. 🙁 Vi får räkna med 10 dagars kolik nu pågrund av penicillinet. Alltså jag tycker så synd om honom! Min fina prins jag önskade att jag kunde haft ont istället för dig! 
Men jag hittade lite bilder på min bästa Malin och mig som fick mig på gladare och positivare humör! 😍 Den människan är ju faktiskt expert på att alltid få mig glad 😘. Längtar så mycket efter sommaren och allt vad den har att erbjuda! 💖💖💖


Vi vill må bättre!

Det var längesen! Veckorna bara springer iväg men så är det när man har barn😁. En av anledningarna varför jag inte har haft tid att skriva är för att Jason har/haft kolik. Han har skrikit konstant dagar, kvällar och nätter. I början var det bara på kvällarna och nätterna men sen började det på dagarna också. Det var då som jag kände mig orolig och vi fick gå bort till akuten med honom. Ingenting hjälpte ju heller..varken bröstet, magdroppar, magmassage eller skumpa runt på honom. Dessutom tyckte jag att Jason hade för mycket "hormonplitar" heter det så? I ansiktet. På akuten träffade vi en doktor som tyckte jag skulle testa med att sluta dricka och äta saker med mjölkprotein i och se om det blir bättre. Sen jag slutade med det har utslagen i ansiktet snart försvunnit helt och han mår mycket bättre! ❤ Dock är vi så otroligt trötta efter dessa veckor nu så man har fått avboka saker man ska på, träff med släkten, vänner, möten m.m 😥. Många stunder som jag får över just nu behöver jag verkligen försöka ta igen lite sömn på 😥. 
När vi ändå är inne på allt negativt..efter förlossningen så fick jag en spricka i svanskotan, 10 dagar efter åkte jag på en infektion och fick äta antibiotika, magkatarr, kramper i magen och nu har jag åkt på mjölkstockning och hade nästan 40 graders feber när jag kom in till akuten 😫. 
Jag har iallafall fått det allra finaste som finns, min älskade son, åh vad jag älskar dig ❤️❤️❤️❤️


Lördag 💛


Vädret❤

Jag har så svårt att förstå att Jason blir en månad på måndag! Vart tog min bebis vägen? 😭 Tiden bara springer iväg samtidigt som det känns som att han varit hos oss i flera månader? Jätte konstigt 😐. 
Min pojke har börjat få ont i magen och det gör så otroligt ont i mitt hjärta.  Att få se honom ha så ont, ja det gör såklart ont i mig också..min älskade son hade jag kunnat byta plats med dig hade jag gjort det! Vi har iallafall börjat med magdroppar till varje måltid som jag tror börjar hjälpa lite 💕. Lilla älsklingen min jag lider verkligen med dig! 
Idag har Nathalie och jag promenerat i det fantastiska vädret 😍 Jason sov hela turen somvanligt 😆. 
Träffade på två saknade Möllers, Linus och lilla Tindra under promenaden, åh lilla hon var nog bland det sötaste jag sätt 💗😍. 
Efter promenaden så bjöd Pia mig och Nathalie på kaffekannan där jag drack min första kopp kaffe som en trött mamma behövde en sån här dag och det var så gott! 🙏 Tack snälla fina du Pia för presenten till Jason och för fikan, vi älskar dig 😘
Nu står min man och gör spagetti och köttfärssås, en av mina favoriter! Vi får se om vi lyckas äta tillsammans första gången sen Jason kom till världen 🙊 


Jag är så lycklig 😍😭


Mina älsklingar 😍
💙❤💛

Fredag

Förlåt för dålig uppdatering men jag hinner inte just nu 😔. De stunderna jag får över så försöker jag sova, tvätta, städa eller duscha. Nu på helgen är det lite lättare då Jonas är hemma. 

MEN hur har vi det undrar säkert många ☺️ Vi lever på rosa moln skulle jag kalla det och njuter av varje sekund tillsammans 😍 Vi har fått en lugn och nöjd bebis som sover väldigt bra både på dagarna och nätterna sen dag ett. Han är nästan aldrig vaken och ibland ligger man och tittar på honom ända tills han vaknar (och hoppas att han ska vakna😏) och vill att dom där stora vackra ögonen ska titta upp mot oss. 


Jason har sen han bara var några dagar lett mot oss och jag är så glad att Jonas fångade hans första leende på kort! 😍 Han ler massor i sömnen också, undra vad det är för bus i drömmarna☺️


Amningen har dock varit väldigt jobbig men sen vi började med amningsnapp har det fungerat betydligt bättre! På måndag hoppas jag att min älskling har gått upp till sin födelsevikt. Jag är så nervös varje gång! Håll tummarna ❤ 



Ordet kärlek fick verkligen en betydelse sen Jason kom till världen. Jag har aldrig någonsin älskat en människa så mycket som nu och jag tror aldrig jag älskat Jonas så mycket som jag gör nu. Jag skulle säga att både livet och jag har förändrats. Jag känner mig lugnare, mer harmonisk och jag har lättare för att skratta, gråta, och jag känner mig själv bättre. Innan jag fick barn var jag mer stressad och hade svårt att bara stanna upp och njuta. Jag var alltid påväg någonstans. Jag har lärt mig att leva här och nu och handla så att framtiden ska bli bra❤.

Jason och morfars första möte 😍

Jason Jamie min älskade son

Det finns verkligen ingenting att jämföra med som kan mäta upp hur stark kärleken till sitt barn är. Jag älskar dig obeskrivligt mycket 💗


Mammas badpojke 🐳
Tänk att du blir hela två veckor i morgon 😍

Finbesök ❤


Onsdag



Jag älskar dig så det gör ont ❤

Igår blev Jason en hel vecka gammal! Herrejisses vad tiden går fort och den som gick så sakta innan 😅. Att tiden går fort när man har barn det har jag förstått nu. Våran älskade lilla skatt, vi får inte nog av dig, vi kan ligga och titta på dig i timmar.

 


Jason Jamie Myr ❤


Min förlossningsberättelse

Ni som är rädda för förlossningen borde nog avstå från att läsa detta! Ni gör som ni känner själva. 
Vid klockan fem åkte jag och Nathalie till Ica maxi för att jag ville köpa hem rosor och sätta i vår nya vas. Hon hämtade upp mig med bilen och när jag satt mig frågade hon om jag börjat känna värkar än och då svarade jag att jag hade upplevt lite mensliknande värkar men som inte gjorde ont och direkt efter att jag svarade henne så fick jag en värk för första gången och jag minns att jag sa till henne att "Bara för jag sa sådär så har jag ont nu 😅". Den gick över rätt snabbt när vi hoppade ut ur bilen och inne på maxi kände jag inget mer. Sen åkte vi till corner och handlade mat och glass. När vi fick maten ringde Nathalie ett samtal och medans hon pratade i telefonen så kände jag att jag fick ondare och ondare i nederdelen av magen och längst ner i ryggen på vänster sida. Jag hade aldrig haft såhär ont?! Är det såhär det ska kännas? Borde ja skriva till Jonas nu? Tankarna snurrade och jag har varit väldigt bestämd med att jag absolut inte ska skriva till Jonas om jag inte är säker på att det är dags. 
Efter en stund så fick jag ett samtal från mamma där hon frågade om jag kunde beställa mat åt henne också och i telefonen berättade jag om hur jag upplevde värkarna och mamma var helt säker på att det var på gång. Så efter vi la på så skrev jag direkt ett sms till Jonas. 
Nu gjorde det så ont att jag var tvungen att ställa mig upp och så började jag traska fram och tillbaka inne på corner. Sen kom mamma lagom till att hennes mat var färdig och medan mamma åt och Nathalie fortfarande pratade i telefonen så kom  mina värkar ungefär med 6 minuters mellanrum och dom blev bara mer och mer intensivare. Jag gick in på toaletten för det kändes som att det rann något och då såg jag att det kommit blod i trosorna, herregud nu är det på riktigt! Jag ringde 18:05 till förlossningen inne på corner och berättade att jag hade så jävla ont nu och att värkarna kom tätt. Dom tyckte jag skulle åka hem och ringa när jag var hemma eftersom det var svårt att prata när vi fortfarande var inne på corner. Nathalie som nu pratat färdigt i telefonen förstod ingenting så jag berättade som det var, att det var dags och bad henne köra hem mig NU. Hon hängde med upp i fem minuter tills Jonas var färdig inne på toaletten. Jag gick fram och tillbaka i lägenheten och hukade mig över spisen, stolen, sängen, bordet ja allt du kan tänka dig här hemma så fort en värk kom. Värkarna satt i ungefär i 30 sekunder och när nattis gick kom mamma som skulle köra oss, då ringde jag tillbaka till förlossningen 18:39 och då sa dom åt oss att komma upp. 
Jag började packa ner de sista sakerna i BB väskorna medan Jonas rakade huvudet. Så fort en värk kom så hängde jag på mamma och hon hjälpte mig att andas igenom dom. 
Eftersom vi inte visste hur öppen jag var och sen att jag hade läst att latensfasen kunde pågå länge så lämnade vi kvar alla väskor i mammas bil. Ut till mammas bil och från mammas bil in till förlossningen hängde jag på Jonas varje gång en värk kom. Det gjorde så ONT! På förlossningen klockade vi värkarna och då kom dom med sex minuters mellanrum och jag var säker på att vi skulle få stanna, men icke sa nicke fortfarande bara 1,5 cm öppen?! Herregud hur skulle jag överleva tänkte jag. Så dom skickade med en värmedyna, en morfintablett, en insomningstablett och två alvedon som jag skulle ta innan jag somnade. Så vi åkte hem och jag gjorde som dom sa. Jonas du var verkligen min KLIPPA ❤ Han masserade min rygg, tryckte värmedynan mot där det gjorde ont. Han fanns där HELA tiden. Jag hade ALDRIG klarat det utan Jonas han var verkligen VÄRLDENS bästa stöd. 
Jag kunde inte somna för det gjorde för ont. Var sjätte minut låg jag ihop krupen i sängen och skrek AAAAJ, hjälp mig, jag klarar inte mer, jag orkar inte mer, aaaaaj. Jonas tog värmedynan och tryckte på ryggen där det gjorde ont och hjälpte mig med andningen, peppade mig med att värken snart var över, 30 sekunder Elin snart är den över. 
Vid tjugo över tolv på natten bad jag Jonas ringa förlossningen men det tutade bara upptaget, (vi fick reda på efteråt att telefonen var trasig) och vi ringde 15 gånger fram till klockan 1 på natten sen stod jag inte ut längre. Så mamma kom och hämtade oss igen lite efter klockan 1 körde hon dit oss. Nu visste jag inte vad jag skulle ta mig till fyfan vad ont det gjorde. När vi kom till undersökningsrummet var jag 4cm öppen. Jag blev så glad! Inom 48 timmar är jag mamma tänkte jag 😍. Jonas gick ut och hämtade våran packning i bilen och så blev vi inskrivna 01:29 och fick ett förlossningsrum.
Jag la mig i sängen på sidan och Jonas satt bakom mig och tryckte värmedynan mot vänster sida på ryggen när en värk kom. Barnmorskan satt nål i handen och embla plåster på ryggen ifall jag skulle vilja ha epidural. Hon gjorde upp ett bad åt mig och frågade om jag ville ha någon smärtlindring. Tanken var att jag skulle badat men jag kunde inte ens tänka bara ligga ner och andas så jag struntade i badet. Jag sa nej till smärtlindring eftersom jag bara ville klara mig på lustgas. 
Jag fick lustgas och efter det är minnet ganska suddigt härifrån. Det är så svårt att beskriva smärtan i ord det går liksom inte. När jag var sju centimeter öppen skrek jag JAG VILL HA VAD SOM HELST, GE MIG VAD SOM HELST, GE MIG EPIDURAL NU! Och efter läkaren satt epiduralen kunde jag äntligen sova. Varför tog jag inte den tidigare minns jag att jag tänkte. Jag kunde liksom titta på skärmen när en värk kom och jag kände absolut ingenting. Det var helt underbart efter tolv timmars kämpande! 05:11 gick vattnet och straxt därefter fick jag värkstimulerande dropp. Jag och Jonas minns inte varför men jag har för mig om att det var pågrund av epiduralen, att den gjorde att det tog längre tid att öppna sig? 
Jag satt länge på en pilatesboll och gungade åt sidorna och använde lustgasen mot trycket neråt. Jag gick också i gåstolen en stund men då fick Jonas hålla i mig lite eftersom jag typ var bedövad i ena benet. Jag fick påfyllning av epiduralen två gånger och sista gången var när jag var tiocm öppen. Smärtan i ryggen då var den värsta smärtan jag någonsin har känt. Det kändes som jag skulle dö på riktigt. 
13.25 började jag få krystvärkar och barnmorskan sa åt mig att trycka ner hakan mot bröstet, andas in när värken precis kommer och ta i under hela värken. Jag tog i för kung och fosterland! Herregud dom måste blivit döva där inne på rummet för jag skrek konstant i 25 minuter med mörk röst (det kändes som jag fick mer kraft då).13:51 föddes Jason, mitt älskade barn. Han vägde 3910g och var 50cm lång. En stor pojke men helt perfekt! Det var värt precis all smärta ❤


5 dagar över tiden


4 dagar över tiden, så less

Det enda vi vill är att åka in till förlossningen och träffa vår son. Jonas är också otålig och det har han inte varit så mycket innan. Även människor runt omkring oss är otåliga och hör av sig, ni är så gulliga tack för alla peppande ord jag behöver höra det! Åå jag vill att han kommer nu! Det är faktiskt riktigt deprimerande att gå över tiden, men jag försöker hålla humöret uppe så gott det går men att det är väldigt svårt just nu. Det känns som allas bebisar kommer utan våran och imellanåt känns det som att han aldrig kommer att komma. 

Tidigare inlägg
Follow on Bloglovin
RSS 2.0