Lördag 💛


VĂ€dret❀

Jag har sĂ„ svĂ„rt att förstĂ„ att Jason blir en mĂ„nad pĂ„ mĂ„ndag! Vart tog min bebis vĂ€gen? 😭 Tiden bara springer ivĂ€g samtidigt som det kĂ€nns som att han varit hos oss i flera mĂ„nader? JĂ€tte konstigt 😐. 
Min pojke har börjat fĂ„ ont i magen och det gör sĂ„ otroligt ont i mitt hjĂ€rta.  Att fĂ„ se honom ha sĂ„ ont, ja det gör sĂ„klart ont i mig ocksĂ„..min Ă€lskade son hade jag kunnat byta plats med dig hade jag gjort det! Vi har iallafall börjat med magdroppar till varje mĂ„ltid som jag tror börjar hjĂ€lpa lite 💕. Lilla Ă€lsklingen min jag lider verkligen med dig! 
Idag har Nathalie och jag promenerat i det fantastiska vĂ€dret 😍 Jason sov hela turen somvanligt 😆. 
TrĂ€ffade pĂ„ tvĂ„ saknade Möllers, Linus och lilla Tindra under promenaden, Ă„h lilla hon var nog bland det sötaste jag sĂ€tt 💗😍. 
Efter promenaden sĂ„ bjöd Pia mig och Nathalie pĂ„ kaffekannan dĂ€r jag drack min första kopp kaffe som en trött mamma behövde en sĂ„n hĂ€r dag och det var sĂ„ gott! 🙏 Tack snĂ€lla fina du Pia för presenten till Jason och för fikan, vi Ă€lskar dig 😘
Nu stĂ„r min man och gör spagetti och köttfĂ€rssĂ„s, en av mina favoriter! Vi fĂ„r se om vi lyckas Ă€ta tillsammans första gĂ„ngen sen Jason kom till vĂ€rlden 🙊 


Jag Ă€r sĂ„ lycklig 😍😭


Mina Ă€lsklingar 😍
đŸ’™â€đŸ’›

Fredag

FörlĂ„t för dĂ„lig uppdatering men jag hinner inte just nu 😔. De stunderna jag fĂ„r över sĂ„ försöker jag sova, tvĂ€tta, stĂ€da eller duscha. Nu pĂ„ helgen Ă€r det lite lĂ€ttare dĂ„ Jonas Ă€r hemma. 

MEN hur har vi det undrar sĂ€kert mĂ„nga â˜ș Vi lever pĂ„ rosa moln skulle jag kalla det och njuter av varje sekund tillsammans đŸ˜ Vi har fĂ„tt en lugn och nöjd bebis som sover vĂ€ldigt bra bĂ„de pĂ„ dagarna och nĂ€tterna sen dag ett. Han Ă€r nĂ€stan aldrig vaken och ibland ligger man och tittar pĂ„ honom Ă€nda tills han vaknar (och hoppas att han ska vakna😏) och vill att dom dĂ€r stora vackra ögonen ska titta upp mot oss. 


Jason har sen han bara var nĂ„gra dagar lett mot oss och jag Ă€r sĂ„ glad att Jonas fĂ„ngade hans första leende pĂ„ kort! 😍 Han ler massor i sömnen ocksĂ„, undra vad det Ă€r för bus i drömmarnaâ˜ș


Amningen har dock varit vĂ€ldigt jobbig men sen vi började med amningsnapp har det fungerat betydligt bĂ€ttre! PĂ„ mĂ„ndag hoppas jag att min Ă€lskling har gĂ„tt upp till sin födelsevikt. Jag Ă€r sĂ„ nervös varje gĂ„ng! HĂ„ll tummarna ❀ 



❀

Ordet kĂ€rlek fick verkligen en betydelse sen Jason kom till vĂ€rlden. Jag har aldrig nĂ„gonsin Ă€lskat en mĂ€nniska sĂ„ mycket som nu och jag tror aldrig jag Ă€lskat Jonas sĂ„ mycket som jag gör nu. Jag skulle sĂ€ga att bĂ„de livet och jag har förĂ€ndrats. Jag kĂ€nner mig lugnare, mer harmonisk och jag har lĂ€ttare för att skratta, grĂ„ta, och jag kĂ€nner mig sjĂ€lv bĂ€ttre. Innan jag fick barn var jag mer stressad och hade svĂ„rt att bara stanna upp och njuta. Jag var alltid pĂ„vĂ€g nĂ„gonstans. Jag har lĂ€rt mig att leva hĂ€r och nu och handla sĂ„ att framtiden ska bli bra❀.

Jason och morfars första möte 😍

Jason Jamie min Àlskade son

Det finns verkligen ingenting att jĂ€mföra med som kan mĂ€ta upp hur stark kĂ€rleken till sitt barn Ă€r. Jag Ă€lskar dig obeskrivligt mycket 💗


Mammas badpojke 🐳
TĂ€nk att du blir hela tvĂ„ veckor i morgon 😍

Finbesök ❀


Onsdag



Jag Ă€lskar dig sĂ„ det gör ont ❀

IgĂ„r blev Jason en hel vecka gammal! Herrejisses vad tiden gĂ„r fort och den som gick sĂ„ sakta innan 😅. Att tiden gĂ„r fort nĂ€r man har barn det har jag förstĂ„tt nu. VĂ„ran Ă€lskade lilla skatt, vi fĂ„r inte nog av dig, vi kan ligga och titta pĂ„ dig i timmar.

 


Jason Jamie Myr ❀


Min förlossningsberÀttelse

Ni som Ă€r rĂ€dda för förlossningen borde nog avstĂ„ frĂ„n att lĂ€sa detta! Ni gör som ni kĂ€nner sjĂ€lva. 
Vid klockan fem Ă„kte jag och Nathalie till Ica maxi för att jag ville köpa hem rosor och sĂ€tta i vĂ„r nya vas. Hon hĂ€mtade upp mig med bilen och nĂ€r jag satt mig frĂ„gade hon om jag börjat kĂ€nna vĂ€rkar Ă€n och dĂ„ svarade jag att jag hade upplevt lite mensliknande vĂ€rkar men som inte gjorde ont och direkt efter att jag svarade henne sĂ„ fick jag en vĂ€rk för första gĂ„ngen och jag minns att jag sa till henne att "Bara för jag sa sĂ„dĂ€r sĂ„ har jag ont nu 😅". Den gick över rĂ€tt snabbt nĂ€r vi hoppade ut ur bilen och inne pĂ„ maxi kĂ€nde jag inget mer. Sen Ă„kte vi till corner och handlade mat och glass. NĂ€r vi fick maten ringde Nathalie ett samtal och medans hon pratade i telefonen sĂ„ kĂ€nde jag att jag fick ondare och ondare i nederdelen av magen och lĂ€ngst ner i ryggen pĂ„ vĂ€nster sida. Jag hade aldrig haft sĂ„hĂ€r ont?! Är det sĂ„hĂ€r det ska kĂ€nnas? Borde ja skriva till Jonas nu? Tankarna snurrade och jag har varit vĂ€ldigt bestĂ€md med att jag absolut inte ska skriva till Jonas om jag inte Ă€r sĂ€ker pĂ„ att det Ă€r dags. 
Efter en stund sĂ„ fick jag ett samtal frĂ„n mamma dĂ€r hon frĂ„gade om jag kunde bestĂ€lla mat Ă„t henne ocksĂ„ och i telefonen berĂ€ttade jag om hur jag upplevde vĂ€rkarna och mamma var helt sĂ€ker pĂ„ att det var pĂ„ gĂ„ng. SĂ„ efter vi la pĂ„ sĂ„ skrev jag direkt ett sms till Jonas. 
Nu gjorde det sĂ„ ont att jag var tvungen att stĂ€lla mig upp och sĂ„ började jag traska fram och tillbaka inne pĂ„ corner. Sen kom mamma lagom till att hennes mat var fĂ€rdig och medan mamma Ă„t och Nathalie fortfarande pratade i telefonen sĂ„ kom  mina vĂ€rkar ungefĂ€r med 6 minuters mellanrum och dom blev bara mer och mer intensivare. Jag gick in pĂ„ toaletten för det kĂ€ndes som att det rann nĂ„got och dĂ„ sĂ„g jag att det kommit blod i trosorna, herregud nu Ă€r det pĂ„ riktigt! Jag ringde 18:05 till förlossningen inne pĂ„ corner och berĂ€ttade att jag hade sĂ„ jĂ€vla ont nu och att vĂ€rkarna kom tĂ€tt. Dom tyckte jag skulle Ă„ka hem och ringa nĂ€r jag var hemma eftersom det var svĂ„rt att prata nĂ€r vi fortfarande var inne pĂ„ corner. Nathalie som nu pratat fĂ€rdigt i telefonen förstod ingenting sĂ„ jag berĂ€ttade som det var, att det var dags och bad henne köra hem mig NU. Hon hĂ€ngde med upp i fem minuter tills Jonas var fĂ€rdig inne pĂ„ toaletten. Jag gick fram och tillbaka i lĂ€genheten och hukade mig över spisen, stolen, sĂ€ngen, bordet ja allt du kan tĂ€nka dig hĂ€r hemma sĂ„ fort en vĂ€rk kom. VĂ€rkarna satt i ungefĂ€r i 30 sekunder och nĂ€r nattis gick kom mamma som skulle köra oss, dĂ„ ringde jag tillbaka till förlossningen 18:39 och dĂ„ sa dom Ă„t oss att komma upp. 
Jag började packa ner de sista sakerna i BB vĂ€skorna medan Jonas rakade huvudet. SĂ„ fort en vĂ€rk kom sĂ„ hĂ€ngde jag pĂ„ mamma och hon hjĂ€lpte mig att andas igenom dom. 
Eftersom vi inte visste hur öppen jag var och sen att jag hade lĂ€st att latensfasen kunde pĂ„gĂ„ lĂ€nge sĂ„ lĂ€mnade vi kvar alla vĂ€skor i mammas bil. Ut till mammas bil och frĂ„n mammas bil in till förlossningen hĂ€ngde jag pĂ„ Jonas varje gĂ„ng en vĂ€rk kom. Det gjorde sĂ„ ONT! PĂ„ förlossningen klockade vi vĂ€rkarna och dĂ„ kom dom med sex minuters mellanrum och jag var sĂ€ker pĂ„ att vi skulle fĂ„ stanna, men icke sa nicke fortfarande bara 1,5 cm öppen?! Herregud hur skulle jag överleva tĂ€nkte jag. SĂ„ dom skickade med en vĂ€rmedyna, en morfintablett, en insomningstablett och tvĂ„ alvedon som jag skulle ta innan jag somnade. SĂ„ vi Ă„kte hem och jag gjorde som dom sa. Jonas du var verkligen min KLIPPA ❀ Han masserade min rygg, tryckte vĂ€rmedynan mot dĂ€r det gjorde ont. Han fanns dĂ€r HELA tiden. Jag hade ALDRIG klarat det utan Jonas han var verkligen VÄRLDENS bĂ€sta stöd. 
Jag kunde inte somna för det gjorde för ont. Var sjĂ€tte minut lĂ„g jag ihop krupen i sĂ€ngen och skrek AAAAJ, hjĂ€lp mig, jag klarar inte mer, jag orkar inte mer, aaaaaj. Jonas tog vĂ€rmedynan och tryckte pĂ„ ryggen dĂ€r det gjorde ont och hjĂ€lpte mig med andningen, peppade mig med att vĂ€rken snart var över, 30 sekunder Elin snart Ă€r den över. 
Vid tjugo över tolv pĂ„ natten bad jag Jonas ringa förlossningen men det tutade bara upptaget, (vi fick reda pĂ„ efterĂ„t att telefonen var trasig) och vi ringde 15 gĂ„nger fram till klockan 1 pĂ„ natten sen stod jag inte ut lĂ€ngre. SĂ„ mamma kom och hĂ€mtade oss igen lite efter klockan 1 körde hon dit oss. Nu visste jag inte vad jag skulle ta mig till fyfan vad ont det gjorde. NĂ€r vi kom till undersökningsrummet var jag 4cm öppen. Jag blev sĂ„ glad! Inom 48 timmar Ă€r jag mamma tĂ€nkte jag 😍. Jonas gick ut och hĂ€mtade vĂ„ran packning i bilen och sĂ„ blev vi inskrivna 01:29 och fick ett förlossningsrum.
Jag la mig i sĂ€ngen pĂ„ sidan och Jonas satt bakom mig och tryckte vĂ€rmedynan mot vĂ€nster sida pĂ„ ryggen nĂ€r en vĂ€rk kom. Barnmorskan satt nĂ„l i handen och embla plĂ„ster pĂ„ ryggen ifall jag skulle vilja ha epidural. Hon gjorde upp ett bad Ă„t mig och frĂ„gade om jag ville ha nĂ„gon smĂ€rtlindring. Tanken var att jag skulle badat men jag kunde inte ens tĂ€nka bara ligga ner och andas sĂ„ jag struntade i badet. Jag sa nej till smĂ€rtlindring eftersom jag bara ville klara mig pĂ„ lustgas. 
Jag fick lustgas och efter det Ă€r minnet ganska suddigt hĂ€rifrĂ„n. Det Ă€r sĂ„ svĂ„rt att beskriva smĂ€rtan i ord det gĂ„r liksom inte. NĂ€r jag var sju centimeter öppen skrek jag JAG VILL HA VAD SOM HELST, GE MIG VAD SOM HELST, GE MIG EPIDURAL NU! Och efter lĂ€karen satt epiduralen kunde jag Ă€ntligen sova. Varför tog jag inte den tidigare minns jag att jag tĂ€nkte. Jag kunde liksom titta pĂ„ skĂ€rmen nĂ€r en vĂ€rk kom och jag kĂ€nde absolut ingenting. Det var helt underbart efter tolv timmars kĂ€mpande! 05:11 gick vattnet och straxt dĂ€refter fick jag vĂ€rkstimulerande dropp. Jag och Jonas minns inte varför men jag har för mig om att det var pĂ„grund av epiduralen, att den gjorde att det tog lĂ€ngre tid att öppna sig? 
Jag satt lĂ€nge pĂ„ en pilatesboll och gungade Ă„t sidorna och anvĂ€nde lustgasen mot trycket nerĂ„t. Jag gick ocksĂ„ i gĂ„stolen en stund men dĂ„ fick Jonas hĂ„lla i mig lite eftersom jag typ var bedövad i ena benet. Jag fick pĂ„fyllning av epiduralen tvĂ„ gĂ„nger och sista gĂ„ngen var nĂ€r jag var tiocm öppen. SmĂ€rtan i ryggen dĂ„ var den vĂ€rsta smĂ€rtan jag nĂ„gonsin har kĂ€nt. Det kĂ€ndes som jag skulle dö pĂ„ riktigt. 
13.25 började jag fĂ„ krystvĂ€rkar och barnmorskan sa Ă„t mig att trycka ner hakan mot bröstet, andas in nĂ€r vĂ€rken precis kommer och ta i under hela vĂ€rken. Jag tog i för kung och fosterland! Herregud dom mĂ„ste blivit döva dĂ€r inne pĂ„ rummet för jag skrek konstant i 25 minuter med mörk röst (det kĂ€ndes som jag fick mer kraft dĂ„).13:51 föddes Jason, mitt Ă€lskade barn. Han vĂ€gde 3910g och var 50cm lĂ„ng. En stor pojke men helt perfekt! Det var vĂ€rt precis all smĂ€rta ❀


Follow on Bloglovin
RSS 2.0