Jag måste vara ärlig

Nu har Jason fått något som heter lactulos utskrivet på barn som han ska äta i 3 månader. Äntligen fick vi träffa en läkare som var bra och som inte skriver ut atarax till min son?! Jag skulle aldrig ge Jason det bara för att han ska bli "dåsig" så att vi får sova?! Nej det är ju inte det som varit problemet, att vi inte fått sova. Utan det som varit problemet är Jasons mage. Så nu får vi se om magen blir något bättre. Han har redan börjat bajsa "av sig självt" utan att han får ont och det är så fantastiskt! Han är fortfarande jätte orolig i magen dock men Bvc säger att det beror på att han haft kolik så pass länge. Jason somnar aldrig av "sig självt" förutom i vagnen. Vi måste vagga honom och det tar en timma, det är väldigt tungt för både ryggen och knäna, att stå och göra knäböj och vagga runt på honom när han väger så mycket är inte alls kul för ryggen. Ni som tycker att jag klagar hela tiden säger ja bara såhär till, sätt er in i våran situation innan ni dömer oss snälla. Jag skulle nog ärligt talat behöva prata med en psykolog efter denna tid är över. Det har varit så otroligt tufft. Inte nog med det så hade jag det väldigt jobbigt efter förlossningen. Förlossningen gick väldigt bra men direkt efteråt när Jason föddes så hamnade jag i en förlossningsdepression och sen kom koliken som en chock två veckor efter. Och inte förens NU har han börjat må bättre. Efter 5 månader och en är det liksom inte helt bra, det är bättre men inte bra. Man kan måla upp en bild på att allt är så underbart och lätt, men jag vill vara ärlig, inte bara mot er, utan mot mig själv också. Jag har haft sånt dåligt samvete så ni anar inte! Det var inte alls roligt att inte känna att man älskar sitt barn direkt så fort Jason kom ut. Min kärlek för honom växte fram och detta med att det är underbart att få vara mamma växte också fram med tiden. Och för er som tror "älskar hon inte sitt barn?!" Ni har inte förstått ett smack förmodligen och JO jag älskar min son över allt annat på denna jord! Inte ens ord kan beskriva min kärlek till mitt barn. Jag skulle dö för honom! 
Nog om allt jobbigt som varit, jag kommer återkomma till det lite mer när jag behöver. 
Hoppas ni alla har det bra! Kram på er 

0 kommentarer