Så är det

Det har varit tufft som fan. En jobbig månad i juni, den påminner såklart om Robin väldigt mycket och den sista tiden jag fick spendera med honom. Sen min älskade morfar, som jag och mamma höll i hand när han försvann framför ansiktet på oss, jävla cancer! Jag hatar den sjukdomen. Hela jävla juni månad blev helt förstörd och jag har inte riktigt kunna skratta på riktigt eller känna att någonting känts bra med den här sommaren. Jag saknar min morfar och jag saknar Robin något så fruktansvärt mycket. Tro mig varje dag har jag suttit och skrivit dessa inlägg som denna att allt faktiskt varit skit nästan och tänkt att "nej varför ska folk se att ja mår dåligt" eller varför ska människor som jag ogillar glädjas åt min sorg och min smärta genom att gå in på min blogg? För ja vet att ni läser men en sak ska ni veta, jag skiter i era åsikter eller vad ni tycker eller om ni glädjs åt att jag inte mår bra ibland. Det här är min blogg och anledningen till att den finns är för MIN skull. För att jag ska kunna släppa ut alla känslor, all ilska och allt vad jag känner sen skiter ja i vad ni tycker. Det bevisar bara att en del av er målar upp en sån jävla falsk bild av erat egna liv i "era/din" blogg att allt faktiskt är bra? Varför egentligen ska man göra det? Jag är en öppen människa, väldigt öppen och egentligen skiter jag fullständigt i vad andra tycker, ärligt talat. Även om jag är arg på en vän skulle jag aldrig "må bra" av att någon mår dåligt seriöst. Sån är jag och de få som känner mig bäst vet hur jag är och jag är en godhjärtad människa! De som faktiskt kommit mig närmast in på livet är Malin ronja och Hully dessa tre är sjukt olika varandra men dom tre känner mig innan och utantill. Hur som helst, idag har varit en jätte bra dag, jag vaknade bredvid Amanda och fick träffa min älskade mamma som varit bortrest en vecka, sedan fick jag ett brev från Hully där jag och mamma blivit inbjuden på hennes babyshower, det ska bli så mysigt och jag längtar tills jag får träffa hennes dotter, åh! Va rädda om varandra puss & kram

Vila i frid morfar<3

Gårdagen var bland det jobbigaste jag gjort, jag trodde aldrig det skulle vara så tufft som det var..tack för alla finas omtankar det var verkligen behövligt en dag som igår..
Farväl min älskade morfar, jag älskar dig och jag kommer sakna dig något så fruktansvärt mycket<3
 

Follow on Bloglovin
RSS 2.0