Var finns du? Vad tänker du? Vad känner du….

Jag försöker leva mina dagar som vanligt men det går inte
Jag saknar dig alldeles för mycket
0 kommentarer

4

Jag önskar jag kunde förklara med ord hur det känns. Min ständiga ångest över mitt val, att inte stanna med dig den natten för 4 månader sen. Det enda som betyder något för mig var du och nu har jag ingenting kvar. Varje natt möts vi i mina drömmar och varje morgon när jag vaknar och inser att det bara var en dröm, önskade jag att aldrig vakna upp igen. Skulle göra vad som helst bara att ha dig här just nu men bara i mina drömmar där finns du, du och jag precis som förr. Jag vill att tiden ska gå snabbt tills den dagen då vi åter igen får träffas men tills den dagen kommer består dessa oändliga dagar av tomhet och väntan...
Jag längtar efter din kärlek, efter din värme. Jag vill ha dig nära mig varje sekund, varje minut, varje timme, varje dag, varje år av mitt liv. Jag längtar och väntar, men du kommer inte tillbaka mer. Jag kommer alltid att längta och vänta, ända tills döden är hos mig. Saknaden efter att du ska hålla om mig tills jag somnar tryggt i din varma famn...känna den kärlek med dig som jag aldrig fått känna förut. Jag minns första gången du sa att du älskade mig som om det vore igår. Jag var så glad att jag hade dig och du kommer alltid vara en del av mig, min andra hälft som vi brukade säga till varandra. Du visade mig vad äkta kärlek var! Jag älskar dig du kommer alltid att äga mitt hjärta.
0 kommentarer

Dra mig tillbaka i tiden

Jag vill ligga där nere i våran säng, höra dig parkera cykeln på gruset efter jobbet, höra dina steg på trappan upp till dörren, höra dig låsa upp dörren och höra din röst säga "HALLÅ, vad ska vi äta för mat idag mamma?" och höra dina steg när du går mot dörren ner till källaren där jag ligger i vår säng. Höra dig öppna dörren, stänga dörren, dina steg ner från trappan se ditt ansikte på vägen ner då du kollar på mig med ditt vackra leende på läpparna och höra din röst säga "äääääälskling" och efter slänga dig över mig i sängen med dina svettiga jobbar kläder, kysser mig med dina mjuka läppar och drar mig till dig, håller om mig i din varma trygga famn. Få höra dina andetag, din röst säga "åh vad jag längtat att få komma hem och få krama om dig". Nu ska jag leva med att famnen för alltid är tom, mitt hjärta halft och en smärta att aldrig få dig tillbaka här på jorden igen. Jag fattar inte varför livet var tvungen att vara så hårt mot mig, varför du behövde gå. Jag vet att jag måste tänka på de som är kvar men jag klarar det ju inte, jag vill ha dig kvar. Sorgen håller mig fast, den äter upp mig, tårarna rinner och ångesten som trycker i bröstet över att jag gick ifrån dig just den natten. Om jag hade stannat kvar hade du inte valt detta, då hade du legat här i sängen bredvid mig under vintern, förevigt. Hur kunde du ge dig av, vi behövde dig, vi älskade dig! Du lovade att alltid vara rädd om dig, du lovade många gånger och framförallt lovade du mig på fredagen dagen innan du gick bort att aldrig dö, lämna mig ensam här på jorden. Jag hoppas och jag kämpar för att leva för dig, men det går inte Robin. Jag kan inte leva för dig, jag måste leva MED dig. Det pratade vi ofta om....du sa alltid till mig, om du någon gång dör innan mig Elin, då tar jag livet av mig och varje gång blev jag arg och sa åt dig att du skulle leva för mig Robin, alla som älskar dig, göra mig stolt där uppe. Hur kunde jag tro att det var så jävla lätt att säga så........du var hela min värld, min själ, den jag delade hela livet med. Alla tänker säkert nu "hon har ju sin familj?" då ställer jag mig frågan "familj?" jag har ingen familj längre, den är splittrad, ingen där ställer upp, finns till, förstår. Det enda dem gör är att berätta hur dålig jag är på allt, hur mycket jag suger, jag klarar ingenting, jag är 19 år gammal och är helt handikappad. Jag känner mig så jävla ensam...jag vill bara till dig nu Robin! 
 
0 kommentarer