Var finns du? Vad tänker du? Vad känner du….

Jag försöker leva mina dagar som vanligt men det går inte
Jag saknar dig alldeles för mycket

4

Jag önskar jag kunde förklara med ord hur det känns. Min ständiga ångest över mitt val, att inte stanna med dig den natten för 4 månader sen. Det enda som betyder något för mig var du och nu har jag ingenting kvar. Varje natt möts vi i mina drömmar och varje morgon när jag vaknar och inser att det bara var en dröm, önskade jag att aldrig vakna upp igen. Skulle göra vad som helst bara att ha dig här just nu men bara i mina drömmar där finns du, du och jag precis som förr. Jag vill att tiden ska gå snabbt tills den dagen då vi åter igen får träffas men tills den dagen kommer består dessa oändliga dagar av tomhet och väntan...
Jag längtar efter din kärlek, efter din värme. Jag vill ha dig nära mig varje sekund, varje minut, varje timme, varje dag, varje år av mitt liv. Jag längtar och väntar, men du kommer inte tillbaka mer. Jag kommer alltid att längta och vänta, ända tills döden är hos mig. Saknaden efter att du ska hålla om mig tills jag somnar tryggt i din varma famn...känna den kärlek med dig som jag aldrig fått känna förut. Jag minns första gången du sa att du älskade mig som om det vore igår. Jag var så glad att jag hade dig och du kommer alltid vara en del av mig, min andra hälft som vi brukade säga till varandra. Du visade mig vad äkta kärlek var! Jag älskar dig du kommer alltid att äga mitt hjärta.

Dra mig tillbaka i tiden

Jag vill ligga där nere i våran säng, höra dig parkera cykeln på gruset efter jobbet, höra dina steg på trappan upp till dörren, höra dig låsa upp dörren och höra din röst säga "HALLÅ, vad ska vi äta för mat idag mamma?" och höra dina steg när du går mot dörren ner till källaren där jag ligger i vår säng. Höra dig öppna dörren, stänga dörren, dina steg ner från trappan se ditt ansikte på vägen ner då du kollar på mig med ditt vackra leende på läpparna och höra din röst säga "äääääälskling" och efter slänga dig över mig i sängen med dina svettiga jobbar kläder, kysser mig med dina mjuka läppar och drar mig till dig, håller om mig i din varma trygga famn. Få höra dina andetag, din röst säga "åh vad jag längtat att få komma hem och få krama om dig". Nu ska jag leva med att famnen för alltid är tom, mitt hjärta halft och en smärta att aldrig få dig tillbaka här på jorden igen. Jag fattar inte varför livet var tvungen att vara så hårt mot mig, varför du behövde gå. Jag vet att jag måste tänka på de som är kvar men jag klarar det ju inte, jag vill ha dig kvar. Sorgen håller mig fast, den äter upp mig, tårarna rinner och ångesten som trycker i bröstet över att jag gick ifrån dig just den natten. Om jag hade stannat kvar hade du inte valt detta, då hade du legat här i sängen bredvid mig under vintern, förevigt. Hur kunde du ge dig av, vi behövde dig, vi älskade dig! Du lovade att alltid vara rädd om dig, du lovade många gånger och framförallt lovade du mig på fredagen dagen innan du gick bort att aldrig dö, lämna mig ensam här på jorden. Jag hoppas och jag kämpar för att leva för dig, men det går inte Robin. Jag kan inte leva för dig, jag måste leva MED dig. Det pratade vi ofta om....du sa alltid till mig, om du någon gång dör innan mig Elin, då tar jag livet av mig och varje gång blev jag arg och sa åt dig att du skulle leva för mig Robin, alla som älskar dig, göra mig stolt där uppe. Hur kunde jag tro att det var så jävla lätt att säga så........du var hela min värld, min själ, den jag delade hela livet med. Alla tänker säkert nu "hon har ju sin familj?" då ställer jag mig frågan "familj?" jag har ingen familj längre, den är splittrad, ingen där ställer upp, finns till, förstår. Det enda dem gör är att berätta hur dålig jag är på allt, hur mycket jag suger, jag klarar ingenting, jag är 19 år gammal och är helt handikappad. Jag känner mig så jävla ensam...jag vill bara till dig nu Robin! 
 

isolerad

Jag har aldrig känt mig så ensam i hela mitt liv. Ingen att prata med som orkar lyssna eller ingen som förstår. Allas liv fortsätter gå vidare, jag kämpar för att hänga med men ALLT jag gör, ser, hör, lyssnar påminner om mig och Robin. Jag orkar inte höra på hur andras förhållanden har det så lyckligt, olyckligt...hit och dit osv. Jag orkar inte låtsas vara glad åt andra, att någon träffat, snackat, blivit kär, haft sex med..oavsett hur egoistiskt det låter så får det göra det. Min kärlek lever inte längre och jag kan inte göra något åt saken. Många tror att det har gått en tid nu och att det är dags att ta mig som vanligt igen, kanske för att folk ser mig ute på krogen, kanske för att man börjat se mig någon gång ute på dagarna nere på stan. Jag har gjort framsteg men det betyder inte att jag mår som vanligt igen och att jag är läkt. Det finns INGEN som förstår förutom de personer som faktiskt mist någon nära här i livet precis som jag har gjort. Jag känner ett par som mist en/sina närstående och när jag själv inte hade mist någon så tänkte jag "jo jag kan tänka mig hur det känns" "åh synd om henne/honom" osv....det går inte sätta ord på hur ont det gör, det är omöjligt för människor som inte vet hur det känns att försöka sätta sig in på hur det faktiskt känns. Jag har aldrig mist någon nära i mitt liv innan, ja trodde min farmor, farfar, mormor, morfar skulle gå bort först, precis som det ska vara...de gamla ska väl dö först? Det här är det värsta som någonsin kan hända en människa, att mista den käraste man har här i livet. Den här perioden blir o är det svåraste jag någonsin kommer att gå igenom. Jag tror aldrig att jag en dag vaknar och inser att Robin inte lever längre, att han är död..sen ska då livet bli bättre? Jag tror och jag hoppas att livet blir lättare med tiden, men även om man hittar tillbaka så kommer det alltid dyka upp dagar, datum då och då som man gråter och saknaden är större. Alla pratar om att tiden läkar alla sår, det finns ingen dag eller tid som kan läka såret efter min Robin. Hålet i hjärtat kommer aldrig försvinna. Jag sover fortfarande med ditt täcke, dina kuddar, tröjan du hade på dig natten du gick bort. Jag luktar på kläderna du hade på dig den där kvällen, kollar igenom våra sms, bilderna på oss varje dag, lyssnar på våra låtar, gråter, skriker efter dig..............Robin

Livet blir aldrig densamma utan dig


Dom där kvällarna

Jag vill bara ta bort den här klumpen i halsen som nyss skapades, jag vill bara spy ut smärtan inom mig, jag vill bara sova. Jag kan inte leva utan dig Robin. Jag vill inte, jag vill och jag önskade att detta inlägg aldrig publicerades.

snälla kom tillbaka..


20:42

Snart 4 månader har gått, ändå känns det som i går då du höll i min hand den där natten o sa att du älskade mig. Det var sista gången jag fick hålla i din hand, sista gången jag fick krama dig, sista gången jag fick kyssa dig, sista gången jag fick höra din röst, dina andetag, känna din värme och det var sista gången jag fick säga att jag älskade dig tillbaka. Det finns inte ord tillräckligt vackra eller tillräckligt starka nog för att kunna beskriva min kärlek för dig Robin. Det fanns ingen som fick mig att känna mig så älskad, som du. Det fanns ingen som fick mig å känna mig så lycklig, som du kunde. Det finns det fortfarande inte och det kommer det aldrig att finnas någonsin. Hur dåligt eller bra jag än mådde, fanns du där och lyste upp tillvaron med ditt leende. Du var min stora trygghet i livet. I din närhet har jag vuxit som människa. Du var vändpunkten i mitt liv, du såg djupare än ögonen, du såg rakt igenom mig. Jag älskade att dela hem, säng, problem, lycka, glädje, allt med dig..att dela LIVET med dig och nu är du borta..personen som stod mig allra närmast. Det enda som finns kvar är min själ och jag. Det finaste jag en gång hade, har jag inte längre kvar..det finns inga ord som kan beskriva hur jag känner, inga ord som räcker till. Känslan att aldrig mer höra ditt skratt, höra din röst eller känna den kärlek och trygghet du gav, men jag kommer ALDRIG sluta sakna det, och ALDRIG sluta att sakna dig. Du var inte bara min pojkvän, du var min livs kärlek, min första, sista riktiga kärlek och min allra bästa vän. Älskling vi kommer ses igen och den dagen kommer jag aldrig någonsin släppa dig igen. Jag kommer ALLTID att älska dig

Follow on Bloglovin
RSS 2.0